5:e-8:e oktober, Ja, allt på en gång tack!

Ok, det här har hänt sen sist.

Efter de lite mer än 10 milen blev Rogers förkylning jättebra och Roger riktigt risig.

3,6 mil kuperat innan vi måste stanna och febersova. (jag passade naturligtvis på att sola! Jag var ju inte sjuk!)

Puerto Mazarro'n var jättefint, vackert, gulligt och lugnt för att kunna ägna sig åt feber på heltid.

Så den 6:e passade TVÅ cykelnördar på att febra och med jämna mellanrum klaga på sina onda såriga halsar.

En ca 4h gick även åt till att försöka hitta nästa rutt.

Vilket var omöjligt. Alla vägar mynnar ut i största Autovian som är dödsförbjuden att cykla på.

Panik.

Nu har vi missat två dagar och vaddå, måste vi cykla TILLBAKA 17 MIL för att kunna ta igen det med tåg???

Buss, nehej. Inget alternativ.

Taxi. Inga stora bilar i den här hålan säger ni?

Sagt och gjort. Två sjuka cykelnördar ger sig förkylt upp över bergen i riktning mot Almeria. I minst 60 gr (kändes det som) stillastående hetta mellan bergen där luften ligger still och inga träd finns att ge skugga...

"Nu är vi förberedda" med 6 l vatten räckte liksom inte långt när uppförsbacken var 3,3mil, gamarna cirkulerade och rabieshunden sneglade gulögt på oss.

Byar och hus var övergivna och ganska raserade. Förmodligen p.g.a. Hettan. Ingenstans att söka vatten eller skugga med andra ord.

En och annan klippa gav skugga, tack och lov! Vi satt i många diken och tog igen oss.

Och när "kullen" vände nedåt. Vilken underbar känsla!

Dock fick Roger vår första punktering knappa fyra km från nästa stad. Märkligt. Vi som cyklat mååånga mil över krossat glas, så nu på slutet händer det!

Helt slut beslutar vi oss för att 1; försöka få tag på taxi eller båt till nästa stad och 2; om nödvändigt sova kvar i Aguilas.

Vinst och förlust. Inga båtar, men en taxi kunde vi få tag på. Till nästa dag..

Ok, då sover vi kvar...

Av totalt fyra hotell i stan hade två sen länge bommat igen. Det tredje var så ofräscht att de toksprejade med rengöringsmedel i hela rummet innan jag fick titta på det.
Och det var INTE ok att sova där.

Sista chansen låg i mycket sämre kvarter men var rent och fräscht, familjeägt, och kändes ok. Faktiskt. Och då kostade det inte mer än 52E inkl frukost.

Så den 8:e oktober blev det en gullig liten sträcka med taxi till en tågstation. Och tåg till Granada, ca 15 mil.

Och vi insåg nog.

Även om vi inte blivit sjuka hade vi aldrig klarat oss fram sista sträckan under 10 dgr. Upp och ner för berg på 600-700m och några stigningar per dag har inte varit något problem (förutom när man är förkyld...) Men 1000m....

Vi har i varje fall beslutat att som kompensation för att vi missar ett antal mycket spännande mil så ska vi tipsa om våra bästa cykelutflyktsmål från Fuengirola efter sista etappen Gibraltar är klar.

Ok?