Eller var det "äntligen" på väg igen, 31 aug.

Antal mil, 5,4. Sned eller kraftig motvind. Strilande eller hällande regn.
Jovisst, Frankrike är kontrasternas land. Häromdagen var det sol och 29 grader. Idag var det skarp nordanvind och 13 grader.

Vilket kändes som 5 grader.

Vattnet i flaskorna på cyklarna ilade tänderna, så kallt blev det. Dessutom fanns det inga vettiga vägar, den enda vägen ut ur stan gick först ett par mil rakt västerut... Och vi ska rakt söderut.

Efter ca 4 mil öste regnet ner, blåste in så det forsade ner i nacken. Det forsade in på baksidan av låren. Innanför kläderna. Dåligt väder stoppar visserligen inte att det är sjukt roligt att åka nerför trots att man blir kall. Men vi blev riktigt riktigt genomfrusna.

Vi visste att max en mil till. Det hotellet måste vara öppet och ledigt! 

Ett litet chateu. Eller slottsanex i Auberive blev det. Otroligt charmigt och mycket överkomligt pris.

Dagens intressantaste var att det kan bli fel när man beställer lunch/middag om man inte kan franska och personalen inte kan andra språk så de kan avråda från en speciell rätt gjord på gris.

Vilken del av grisen som serverades kunde man bara gissa på utseendet.

Och lukten. Som var riktigt vedervärdig.

Vi gissade att det var Mr gris som låg där på tallriken om man säger så. Doften av grillat urinrör var kväljande. Faktiskt var jag modig nog att göra ett försök!

Men det gick inte.

Jag blev tvungen att skicka ut det där vedervärdiga och beställa in vad som helst på biff istället.

Slottsfrun kom ut och försökte förklara att det var en mycket speciell maträtt för regionen, men det var inga problem att få rätten utbytt. Jag tror de verkligen förstod.

Förutom den lilla spännande matupplevelsen blev slottsbesöket  mycket angenämt med välbehövliga 12h sömn. :-)

30:e augusti, Äntligen ut på nya äventyr!

Vi har haft det helt sjukt roligt, trevligt och gott med goda vänner i huset Carlin i Jage'e några dagar.

Jättejättegott. Så här tighta var inte cykelkläderna ens när vi köpte dem...

I morse vid 06:30snåret kom vi ut på de folk och trafik tomma vägarna igen. Bäst att vara ute tidigt vid risk för hetta, det har vi lärt oss.

Så vackra miljöer igen! Landsbyggden i gryningen är underbar!

Efter bara någon mil känner jag mig plötsligt paranoid. Det känns som om skogen har ögon, och det knakar till ordentligt här och var utan att vi hinner se upphovet.

Vid ängar och åkrar har vi dock turen att se rikligt med hjort på nära håll. Så fina!

Efter ytterligare ett par kilometer börjar det bli kuperat, och i en lång uppförsbacke ser vi en bil som står väldigt märkligt parkerad. Så backar den ut, vänder om, och styr rakt mot oss på gräsmattan.

Vi noterar båda att det här känns märkligt, inte ok. Med andra ord. Var på din vakt.

Så ser vi att den vänder om igen och sätter fart uppför backen. Och en otroligt snabb och fin fårhund som möter upp och försöker springa ikapp bilen.

Vi taggar ner och cyklar om bilen som verkar stanna för att plocka upp hunden.

Men nej. Bilen försöker köra ifatt oss och en tant börjar ropa på franska åt oss, kliver ur och pinnar ikapp. Ok vad vill hon, har det hänt något?

Hon pratar en hel flod av obegripliga ord samtidigt som hon tittar girigt på alla våra väskor som om de var gigantiska påskägg med ännu oupptäckta fantastiska presenter.

Hon är i 70års åldern och ser exakt ut såsom vi föreställer oss att en äkta Hans och Greta häxa ser ut. Märkliga örhängen, psykotisk stirrande blick, få tänder, gälla tonlägen och smutsiga pälsströtslade kläder.

Det vi förstår av alla obegripliga ord hon får ur sig är att hon tycker det är faschinerande att vi cyklar i så kuperad natur.

Att hennes hund är intresserad av fåren som går i hagen.

Att hon bor i en husvagn precis här bakom i skogen.

Att hon vill bjuda på kaffe ( tittar om möjligt ännu girigare på våra väskor än en gång).

Blicken och kroppsspråket avslöjade att hon visst ville bjuda på kaffe.

Med något vi skulle somna gott av.

Så hennes två starka söner som bodde i skogen kunde hänga upp oss uppochner, sprätta upp strupen och ha fullbordade offerritialer i kaskader av blod.

Tur att vi sett alla skräckfilmerna och hade förstånd att tacka nej.

På något underligt sätt kändes det som om hon ändå tjuvåkte på ryggen i ytterligare någon kuperad mil.

Skräck. Ren och skär verklig skräck ingav hon med sin fantastiska svarta aura.

När vi kunde skaka av oss henne kunde vi njuta av 367m stigningar och faschinerande natur igen.

Vi hade sån tur att vi halkade på en cykelrutt som går längs en flod i princip hela vägen Champange - Borgogne.

Underbar "privat" cykelväg utan motortrafik i närmre 7 mil blev det idag.

Dåligt med camp dock, så nu är vi incheckade i Chaumont på billigt men trevligt hotell. (55 EUR)

Reflektioner så här långt om boende och cykling

Nu har vi haft tid att stanna upp och reflektera över de första veckorna på cykel.

Om du funderar på ett lite mindre cykeläventyr, kanske under en weekend eller en vecka måste vi rekomendera Nederländerna!

Underbara fina cykelvägar, bortom motordriven trafik. Vackra vyer, god mat, god doft av vegatation och tätt mellan campingar och minicamp av mycket god och lugn standard. Allt känns vänligt, tryggt och säkert.

Minicamp är favorit. Färre platser (ca 10) och mycket lugnt. Priserna låg ofta mellan 13 EUR och 18EUR, och dusch och toapapper inkluderat :-)

Rent fräscht och omhändertaget är ledord för Nederländerna.

Oavsett tid man kommer fram tycks det alltid gå att klämma in ett tält och ett par cyklar.

Belgien. Inte lika najs.

Vi skyndade genom Belgien för cykelvägarna var i mycket sämre skick och byarna verkade stängda. Ingen camp skymtade vi till under vår resa som fick ett stopp i charmiga, och ocharmiga, kulturstaden Gent.

Ett obokat hotellrum där på ett finare hotell (har för mig att det hette Gent riverside hotel) i bästa läge låg på 120EUR och var en lite fuskrenoverad halvfunktionabel minisvit utan frukost men med minibar.

Frankrike är kontrasternas land, och det speglar av sig på campingarna.

Första campen var stor, ren, fräsch och hade till och med en liten bar och restaurant. Fint belägen i ett naturreservat kostade det endast 8 EUR skatt och dusch inkluderat, toapapper exkluderat.

Dyraste campen i Frankrike so far låg i champangedistriktets nv del och gick på 18,7 EUR exkl toapapper, inkl massor med riktigt megastora spindlar i duschutrymme och wc.

När det blir dyrare finns naturligtvis ett par extra bekvämligheter, som inomhuspool, smådjur i miniburar och lekplats för att roa barnen medan vuxna kan äta pizza och dricka champange.

Det märkliga är dock att än så länge är det renast och fräschast på billig camp, och lite skräckfilmsäckligt på dyr camp.

Men vad du än gör på camp i Frankrike. Glöm inte att köpa med dig toa papper....

Ett annat tips är att alltid spana efter tvätterior i större byar och städer.

Annars kanske man står där och bryter mot sociala koder när man tvättar sin smutsiga byk i hoar tydligen avsedda för disk. (men vemfan förstår Franska?!)

Jage'e med omnejd. Semester från cykeln ett par dagar.

Nya vyer nya miljöer. Och god mat och gott sällskap.

En riktig semester

Sen i fredags har vi haft en äkta semester med start på Champangegårdarna i Epernay.

Följande dag bjöd på 10,6mil i skarp motvind/sned motvind och några regnskurar. Landskapet blev ett nytt. Väl framme i huset i Jage'e blev det välförtjänt semester igen. Grillmat, bubbel och kak-kalas med kaffe och Armangac. Födelsedag som skulle firas igen:-)

Sen har vädret och humöret fått styra vad vi ägnat dagarna åt. En soldag vid Lac de Der. En mulen dag på vingårdar. En dag i byn Ciffonds/Montier en Der någon km från huset.

Eh, eventuellt att vi åkt runt på vingårdar runt Epernay, provsmakat och handlat lite..... Igen...

På torsdag morgon åker vi vidare mot Dijon!  5,5 mil till att börja med tills vi känner terrängen.

Till min bror på hans födelsedag

När avståndet är jättelångt för cykelbenen mellan Frankrike och Finland. Käre bror. Grattis på födelsedagen. Jag önskar du kunde vara här:

Vad mer bör man göra i Epernay?

Jomen exempelvis det här:

Dag 13, Jag. Kan. Inte. Lämna. All. Champange.

Ännu en dag med champange i Champange.

Popp! Fizzzzz. Ahhhhh!

Men nu har vi äntligen sällskap av våra vänner som vi hyrt hus med i Jage'e.

Så nu är det hard core champangeprovning och besöka vinkällare och gå "utbildningar".

En sista natt i Epernay. (kanske)
Phu! 9,6 mil på cykel imorrn. Kuperat... Kommer nog gå bra.

Den bästa backen ska visst vara uppför i ca tre mil. (bäst att ta en creme cassis royal till)

Jag ångrar inte att vi stannat till i Champangens huvudstad nr ett.

Eventuellt att det är lite svårt att slita sig... Fjärde natten på raken nu borde väl avslöja att vår "semestervecka" börjat.

Som klantigt var upptäckte vi imorse att morgondagen skulle innehålla omöjligt mycket kuperad cykling till huset.

Som tur var har vi löst lite av problemet genom att skicka de tyngsta bakväskorna och tältet med våra vänner till huset. De är även mycket vänliga och handlar mat åt oss allihopa.

Jag borde nog nämna här att de inte cyklar.

Annars skulle vi framstå i mycket dålig dager.

Dagens roligaste och dagens äckligaste hör lite ihop...

Vi visste ungefär vilken tid våra vänner skulle anlända, så vi förberedde lite genom att köpa ett tråg med minibakelser, ännu fler minisnittar av blandade sorter och lite champangekakor, och naturligtvis en flaska champange med ishink att ställa in på vännernas rum straxt innan ankomst.

En av dem har nämligen nyligen fyllt år, och den andre fyller inom mycket kort.

Kärt återseende, så hugger vi in på godsakerna efter en för dem slitsam resa till målet.

Väldigt snart utbrister en av vännerna i ett överraskat äcklat ljud. "vad är det här...?"

"Är det.... Det är väl inte?.... ÄR det en SNIGEL? Inne i....?!"

Jag: Nejmen det kan det väl inte vara? Ser det inte ut som en oliv?

Nej.... Lite meckande till avslöjade att vitlökssnitten innehöll en hel fin kall och väldigt död snigel. "Grattis på födelsedagen, lixom"

Vitlökssnittarna gick inte åt.

Dag 12, blir visst kvar i Epernay ett par dagar...

Ojsan. Vi möter visst upp våra kompisar här i Epernay på fredag istället för i huset på lördag.

Tokigt.

Det blir alltså till att tjuvprova ett par sorter till.... Tur att de har champange på glas överallt så man slipper bli alldeles berusad.

Igår provade jag således ett par varianter champange rose' och en vanlig vit.

Tillbaka på hotellet tyckte vi att vi skulle få en sista sipp i champangebaren.

Och oj.

Det blev en liten gourmand smakresa!
Killen Franck i repan hade verkligen smak för det goda och lät oss prova på olika champangelikörer och creme cassis royale, "tasting is free of charge".

Varje gång vi stönade av smakorgasm och smackade nöjt av nya smakupplevelser fick han en förtjusad glimt i ögonen och plockade fram en ännu bättre sort. 

Tack Franck för en otroligt trevlig kväll och intressanta reseskildringar!

Tack för att du berusade ner oss totalt.

Tur att vi inte behöver checka ut förrän kl 11:30.

Jag tror till och med tältet är torrt nu...

Dag 11. Ibland säger ett foto mer än tusen ord.

Ja vad kan jag säga. Jag har lite att stå i här i Epernay...

Dag 10, Jag måste ha dött för det här är min himmel.

Dagen ska ge oss 6,2 mil från Guignycourt till Champangehuvudstaden nr 1, Epernay. Sen väntar två nätter på hotell UTAN self check in service 24h.
En hel vilodag för benen kommer sitta väl till pass. Men först stigningar upp till 264m och längsta nerförsbacke på 3km och alldeles förtrollande vyer längs närapå trafikfria vägar.

Bra att vi kom iväg kl 07, för även denna dag riskerar att bli varm. Även om det känns mer höstlikt efter regnen igår.

Roligaste mötet var i en by 1,4 mil från Epernay. En farbror med skåpbil vinkar ropar och parkerar glatt sin bil i en korsning. Han kan inte så mycket engelska men lyckas ändå förklara att den ena vägen mot Epernay skulle vi inte ta för den var farlig.

Fem olyckor bara de senaste dagarna som krävt ambulansinsatser. Han rekomenderade den andra vägen som inte var fullt så brant och mindre trafikerad. (precis som vår gps föreslog)

Han jobbade på druvplantagerna och älskar, liksom jag, champangekulturen. Sen var han vänlig nog att erbjuda campingplats i sin trädgård med möjlighet till bekväma faciliteter och mat. Inte illa, men vi blev tvugna att avböja då vi fått ett akut behov av cykelfri dag och tvättmöjligheter.

Jag kan erkänna att denna dags backar kändes som om de brytit upp rakt ur helvetet. Men ÅH så vackert!

Och kommer ni ihåg hur det var att vara riktigt liten och dra en tung pulka eller bob uppför den högsta kullen?

Hur det tog lång tid, blev svettigt i overallen och man blev trött. Kommer ni ihåg hur det var så jäkla VÄRT det när det gick fort utför och kylan bet i kinderna?

Jag kan säga att en tre kilometer lång nerförsbacke i en hastighet på 43km/h på cykel. Det är VÄRT mödan, svetten och allt besvär! Och jag måste säga att det är en ruskigt bra bootcamp!

En läskig sak hände också denna dag...

Kvällen innan hade vi hängt en lång och trevlig stund med Rob och Ellain, ett härligt par i 70års åldern som reste i världens absolut coolaste smartaste compact living bil/husbil. De hade berättat att de många jordhögar vi spanat längs vägen berodde på mullvad. Ett intressant djur som inte är så vanligt i Uppsalatrakten precis.

Denna dag hade vi despetat letat efter ett toilet tree och nu hittade vi äntligen ett efter tre timmars sökande. (ont om skog, gott om bemannade vinplantager)

Här fanns det massor med mullvadshögar. Men några miniminihögar med...

Roger påpekar att barnmullvadar verkar vara i farten. Jag granskar de små minihögarna som jag inte tidigare sett. Men. Nej.

Det är ju ett helt minfält med jordgetingbylor! Hela backen var full av dem, och getingar klättrade in och ut i de små hålen. Burr! Vi klarade oss, men det känns bra att ha packat betapred och allergimedicin...

Efter den lilla skräckupplevelsen hade vi plötsligt inte långt kvar. Nerförsbacke i princip de sista 5km, så vi unnar oss att stanna till på ett brasserie med uteservering och utsikt över vindalen.

Så underbart! God hemlagad gris och hembakt jordgubbspaj med lime och champangesorbet.

Och sen ett uppgraderat större rum inne i Epernay.

Champange överallt.

God mat och vackra vyer och byggnader. Överallt.

Det här är himlen va?

Dag 9, 8 mil till Guise

Efter en kort sömn på Fimotell (som hade party på olika sätt i olika rum och även kalas ute på taket...), kom vi iväg redan 06:30. Vi skulle vinna över hettan så nu gäller det att trampa på ordentligt så vi är klara innan 12.

Landskapet blir än mer kuperat så högsta stigningen blev 194m, 12% lutning, vilket känns när cykel och packning väger närmre 30kg.

Men vilka vackra vyer! Och så många dofter och skön luft! Tidig morgon i Fransk landsbygd är oslagbart. Rekomenderas skarpt!

De gulliga små kullarna ser vi som en bra träning om det är så att astman säger ok till spanska bergsmassiven på 1700m.... Det kan bli att vi får planera om rutten något. Vi får se. :-)

Dagens jobbiga inträffade på en camp i Gouignycourt. 8mil till bakom oss och uppdukad go' picknick framför oss.

Då kommer åskan och spöregnet.

Ok säger vi och makar in allt i tältet. Men.
Så går dragkedjan till yttertältet SÖNDER!

Det vräker in vatten och vi temworkar för att få ett tak igen.

Gerber multiverktyg och Rogers goda tålamod fick ihop det till slut. Men pickniken...

Tja, pizza och äkta Champange på campens resturang gick ju bra det med. Mycket bra! Och gott eftet totalt ca 55mil.

Dag 8, Underbara Franska landsbygd!

Dagen började i naturreservatet. All grönska och alla goda dofter! Vi var heltaggade på att få komma iväg på dagens tur som skulle ge ytterligare 7,6 mil.

Vi passerade många mindre byar, och det började bli mer kuperat.

Stora fält så långt ögat nådde. Inte någon skugga någonstans. Och ett ordentligt högtryck på ca 38 HETA grader.

Astman sa ifrån ordentligt, så fast vi stannade en god stund i varje tillgänglig skugga så vart vi tvugna att tänka om.

När klockan var tre på eftermiddagen stannade vi i en skuggig park i en för övrigt stängd by. I 2,5h satt vi där och väntade ut hettan, åt lite mat och drack galna mängder vatten. Det behövdes.

Samtidigt fick vi planera om. En större stad 1,4 mil bort med hotell fick bli slutdestinationen. Caudry via Bethencourt (home of all Nunos?).

När vi trampade in i Bethencourt cyklade jag före och såg massor med fjärilar i buskar och blommor. Jag skrämde upp dem så de flög upp och ut, som ett moln av fjärilar över Roger som cyklade efter. Han är fortfarande lycklig över den upplevelsen. :-)

Väl framme i Caudry hade vi en smula otur.

Hotellet var fullt.

Det fanns ett till i direkt närhet men killen i repan rekomenderade ett av samma standard 1,5mil bort eftersom Fimotell var ...(hehe) . konstpaus. Lite "äldre".

Vilket var en väldigt diplomatisk beskrivning av ett ställe som har 24h self check in service....

Vi hade inget val. Kl var 19 och det började skymma. Vi var tvugna att checka in på Fimotel....

Nu efteråt är det förståss lite roligt.

Dag 7 Mot Frankrike!

Den här dagen handlade mycket om att göra ett antal mil. 9,6 för att vara exakt. I solen. Längs en å på en liten separat cykelväg utan trafik till största delen.

Men det där att ha kommit in i Gent på fel sida....

Det var precis lika illa åt andra hållet. Skitigt, sopor överallt. Vardagsrumsmöbler som stod utanför porten vid gatan och väntade på att ägarna skulle vakna så de kunde sitta där merparten av dagen. Trasiga rutor, grått, industricharm...

Den här gången hade vi tidpunkten på vår sida. Ingen verkade vara vaken redan kl 09 när vi åkte förbi.

Knepet med att klara sig i såna här områden är ju att smälta in och låtsas om att man vet exakt vart man är på väg. Svårt när man är cykelutrustad med kläder i skrikgula reflexkläder för att synas bra i trafiken....

Dagens bästa var när vi cyklat många timmar längs den där cykelvägen vid ån. Då kom vi in i en liten by någon mil från franska gränsen.

Alla skyltar blev franska istället för belgiska, och alla människor pratade franska. Vi var hungriga och trötta och hade tur, en bar hade öppet!

Vi märkte snabbt att vi blev byns huvudattraktion. Årets händelse. En tjej i min ålder fick briljera med att hon kunde lite engelska. Det var märkbart imponerande bland byns många ölgäster.

Det enda ätbara de kunde erbjuda var smörgåsar. Vi valde en med skinka och ost. Och en varsin öl förståss. Eventuellt Hoegarden citron.... Det var VARMT. Alla på baren var helt involverade i vår beställning. :-)

Så kom smörgåsen på bordet.

Vilken smörgås! Tänk er en varsin halvmeter baguette, med rikligt med skinka av typen bästa julskinkan, massor med belgisk ost, ägghalvor och sallad. Serverad på en varsin skärbräda med varsin kniv för att dela upp den enorma mackan i mindre delar. Och så en liten skål med pickels och syltlök till. Himmelriket! Såååå gott! Och allt detta för 3,5 EUR ivar. Vi ville egentligen inte fortsätta. Kunde man känna sig mer välkommen?

Men målet var ju in en mil i Frankrike där camp i ett naturreservat väntade, så det var bara att fortsätta. Jättesmörgåsen hjälpte oss hela vägen fram :-)

Campen i naturreservatet var en av de bästa. Rent och fint med bar och resturang, en stor fågeldamm, och gott om välstädade tvätt, dusch och wc faciliteter. 10,7 EUR, billigast än så länge.

Lokala tidningen var på plats och nyfiken på att få en redig intetvju, vilket blev för svårt när vi inte pratar franska. Vi lyckades ändå förklara vart vi varit och vart vi skulle.

Tidigt i säng efter en välförtjänt öl och soppmiddag. :-)

Dag 6 En hel ledig dag i Gent!

Gent ÄR faktiskt en fantastiskt trevlig kulturstad! Vad skönt att den första känslan när vi tokkörde in genom stan var fel! Det var nog bara "fel sida av stan".

Topprustat och jätteslitet varvat, vatten med söta träbåtar och promenadgator med kullersten. Jag förstår resemagasinets paraleller till både Amsterdam, Paris och Venedig. Centrum är verkligen förtrollande underbart!

Dagen fick börja på en väldigt väl omhändertaget borg, Graavenstein. Faktiskt den finaste, helaste och bäst turiststrukturerade borg någon av oss någonsin besökt! Väl värt ett utdraget besök.

Sen blev det dags för en ordentlig brunch efter en stunds flanerande längs vattnet.

Crossaint med sylt, kaffe, jucie, nybakade olika surdegsbröd, olika ostar, skinka och sallad var en finfin grund att stå på. Nu klarade vi en heldags flanerande i den fasionerande staden innan en gullig liten spontan ölprovning tog form under den sena eftermiddagen.

Anna fick flicköl. Körsbär, jordgubbe och en god upptäkt, Hoegarden blond citrus! Så god i värmen!

Roger provade lite olika Trappe, Duvel och Leffe. Sen någon special (som jag inte kan fråga om eftersom han är helt slut efter hård backträning idag och ligger och sover...).

Belgien kan sin öl. Bästa stället vi var på hade en imponerande ölmeny på mer än 250 sorter! Men öltilltugget "bitter ballen" kan man hoppa över. (jaja, vi provade pga att namnet fick oss att halvt skratta ihjäl oss)
En typ av friterad boll av croquette typ med underligt innehåll. Det skulle vara köttbullar, men jag gissar snarare på någon ost och lite pussi godbitar i gele'...

Det var verkligen en välbehövlig vilodag. Både ben och rumpor behövde vila.

Vi kan väl säga att vi lärt oss ett par saker till på resan.

Om du någonsin undrat varför en vara som tycks vara identisk med en annan vara ändå kan kosta hälften?

Ta inte reda på det.

Ta den dyra bara och fundera inte så mycket.

Jag som är totalnybörjare på det här med vadderade cykelbyxor tänkte det kunde vara intressant att testa en av varje.

Sönderköttad.

Det skulle kunna vara rätt ord.

Roger var smartare.
Men även han var lite öm efter de första ca 36milen.

Dagens roligaste är helt klart i början av vår ölprovning efter en bit mat.

Vi går in på ett cafe'/bar som ligger alldeles vid vattnet och beställer en öl, en liten wisky och en kaffedrink som avrundning på en god middag.

Javisst säger servitören lite släpigt.

Och kommer ut med ett glas vitt.

Vi sa till att vi inte beställt något vitt vin, varpå han förvirrat ser ut över de andra totalt två sällskapen. Han provar lite försiktigt med dem men nej, ingen har beställt vitt vin.

Förvirrat går han in igen till sina kollegor i baren och gör ett försök med en drink med cola i.

Går ut igen.

Ingen har beställt drinken.

Han går in.

Bara en flaska cola då?

Nej.

Ingen av gästerna har beställt cola.

Slutligen skriver han ner vad det var för något avancerat vi ville ha och går in till kollegorna i baren igen.

Ungefär då bestämmer vi för att byta bord till ett bättre, går förbi servitören och pekar ut vart vi tänker sätta oss. Han nickar.

När han ska servera hittar han oss inte.

Fast vi vet ju inte om han letar efter oss eftersom drycken han håller i denna gång inte heller matchar vår beställning.

Han går ut ett par gånger till sidan vi satt på först.

Gnuggar sig i huvudet.

Ser sig omkring.....

Hans kollegor i baren fick till slut rycka in, ta beställningen och lyckades placera allt på bordet inom 5 min.

Och vi hade väntat en halvtimme. Minst.

Rolig underhållning, men jag tror inte han får behålla jobbet om det var en provanställning. Vad vi såg fick han sen sitta på en pall bakom baren och "vila" medan baren tog över beställningarna.

Drugs @ work? Don't do it! :-)

Nej, inte ens ett halvt kg maja! *s*

Och så kom vi äntligen till Gent... Dag 5-6

Jag måste säga att det inte var helt angenämt att byta land.

När vi gled in i Belgien blev husen mer industriellt präglade, trädgårdarna oviktiga och byar och städer stängda. Inte en människa syntes till, annat än en och annan turist. En vardag eftermiddag kl 17. Märkligt. Är de nere i sina källare tro?

Och motvinden, denna otroliga motvind mil efter miiiiiiil.

När vi närmat oss slutet på sträckan mot Gent så tänkte vi "äntligen!". Gullig kulturstad! Äntligen!

Men det var plötsligt inte så gulligt. Inte gulligt alls.

Vi måste ha tagit fel väg in i stan. Så otäkt! Så mycket the projects, fattigdom och misär! Folk såg ut att leva utan tvättmaskiner, utan jobb, utan pengar, utan det mesta faktiskt...

Tack gode gud för att vi slapp stanna och veckla upp en karta! Garmin the gps is now a true familymember...

Men oj, stressnivåerna kickade i taket på oss båda. Det skulle ta flera timmar att komma ner efter de skräckblandade kilometrarna in till centrum.

Ett fint lyxhotell i de bättre kvarteren hade faktiskt ett rum ledigt. "men det är dyrt" sa receptionisten och tittade misstroget på Roger. "Det spelar ingen roll", sa Roger som hade ett krav till. Att gömma undan cyklarna!

Samtidigt utanför hotellet hade någon spanat in våra ägodelar en extra gång och var precis på väg rakt mot dem, när vi kunde dra in dem på hotellets bakgård.

Ha! In you're FACE!

Dusch, minibar, skön säng och en rejäl måltid på gamla torgets resturang var som balsam för själen.

Ett glas vin på hotellets innergård under stjärnorna och jagande fladdermöss gjorde att vi helt ändrade inställning till Gent.

Nu såg vi verkligen fram emot att göra stan nästföljande dag! :-)

Dag 4 minicamp är BÄST!

Efter en otroligt regnig och fuktig natt fick vi låta tältet stå och torka upp lite innan avfärd. Lite annat fick också en chans att torka upp. Kläder, skor,handdukar, vi själva....

Vi kom nog inte iväg förrän vid 9snåret för en lång och behaglig tur vid kusten med stopp för "den absolut absolut jättegodaste frukost vi någonsin ätit". Ett Belgisk-Franskt bistro.

Alltså, ni som trodde att man kunde gå ner i vikt på en sån här semester....

Ni har fel.

Förutom att allt är så förföriskt gott så är mycket även friterat.

Och så har de gott fika.

Och god öl.

Ja ni förstår ju. Som viktväktaride' kan inte cykelsemester genom just Holland och Belgien rekomenderas. (mer om ölresan i övermorgon...)

När vi avvikit från de finaste cykellederna märkte vi att vi tydligen prickat in rätt rutt på gps:en. Massor av anordnade cykelturgrupper var med och slogs om "våra vägar". Pendelstressen kickade i och det enda som gällde var att VINNA!

Och det gjorde vi så klart. Med 18kg mer packning och allt. Jag kan erkänna att en dusch efter en sån dag sitter riktigt riktigt fint. :-)

Utanför Middelburg blev det dags för nästa minicamp. På en BONDGÅRD! SÅ förtjusande roligt med hönor och katt runt tältet, kaniner, ankor och en kalv i små hagar vid tvättfaciliteterna, och kornas utfodring 10 meter från tältet.

Jodå, man vänjer sig vid lukten.

Eller det är värt det.

Utan kvitto blev denna natt billigast i Holland. 13 EUR dusch inkluderat.

Imorgon ska vi till att lämna Holland för två vilonätter i Gent. 8 mil lite drygt.

Jo! Och så är de stora på det här med blommor åxå, Holland

Kusten, Netherlands

"Motorväg" endast för cyklar :-)

Dag 2 = dag två och tre i Holland

Den andra dagen på cykeläventyret vaknade vi tidigt på en gullig minicamp ett par km in mot land från kusten. Kan ha hört till Zandvoort men inte helt säkert...

Efter att ha omorganisertat alla packväskor for vi iväg mot kaffe och riktig frukost. Efter ett par mil i de underbara cykelmotorvägarna bland sanddyner och kaniner, fick vi just det.

All mat man får när man cyklar så här är verkligen "det godaste jag någonsin ätit", och så även den här frukosten. Välsmörad toast med galet mycket ost och skinka, jucie och dubbla espressos.

Mulen och perfekt cykeldag var det så vi hade bråttom iväg. Ivriga att se allt och cykla överallt. Vilka naturområden! Och så roligt att se att vi var så många cykelentusiaster ute så tidigt och i alla åldrar! Och inte en bil så långt ögat såg eller så långt örat nådde.

Redan kl 12 var vi klara med vår egentliga rutt för dagen och bestämde oss för att ta nästa dag med. Allt för tidigt att ge upp!

Men kontrasterna blir stora ibland.

Om man exempelvis cyklar in i en jätteful hemsk industristad som sträcker sig ett par mil längs kusten (mkt ovanligt, men det kan hända ungefär i nivå vid Katvijk) så har vi sett att finns en gräsplätt över kan man alltid klämma in ett par får :-)

Det finns alltid plats för djur inne i stan! Hästar, kor och hönor är ett nästan lika vanligt inslag som får. Vi blir verkligen löjligt lyckliga över de inslagen i stadsmiljön.

Efter totala ca 10,5mil tillbringades natten utanför Ouddburg (tror jag det stavades?)

Dagens bästa felcykling skedde bara någon mil innan.

Perfekt pityoresk liten stad/by. Gulligt litet bytorg med tre serveringar/resturant. Gullig liten kyrka som varje kvart spelar en klar och fin liten visa med klockor och hänför publiken.

Förför publiken. Publiken måste ta en kall till.

Fantastiskt säger vi, fast med skräckblandad förtjusning till både en och annan skräckfilm vi sett....

Dag 1 Amsterdam till kusten.

Vi har planerat noga. Jättenoga.

Men en del saker vi tänkte på i februari/mars slutade vi tänka på i cykelbloggarnas virrvarr.

Vi började istället checka av behov i april ungefär.

En ganska viktig sak som vi slutade tänka på var det där med totalt oincheckningsbart material. Som exempelvis gas. Och primuskök. Och allt som det går att tända med. Eller sånt som brinner bra i samband med antändliga material...

Jaja... Vi blev av med köket, och mycket som hade med det att göra. Och vi blev av med patronerna att pumpa upp däcken med på flygplatsen, med munstycken.

Tack snälla snälla mamma för att du kunde hämta vårt totalt oanvända gods för ca 2500+ på hittegodsavdelningen på Arlanda!

Väl framme efter specialgenomgång av även cyklarna efter mer sprängämnen, specialknattrande vid boardingen och specialspan av flygpetsonalen efter terroristerna på plats 12a och b väntade nästa prövning. Skulle cyklarna komma fram hela utan specialemballage?

Tack och LOV! Det gjorde de! Ungefär en och en halv timme tog det att skruva ihop cyklar, packa om för jämvikt i åtta väskor, byta om till värmevänliga kläder och handla proviant. Sen så....

Tänk va? Hela vägen från flygplatsen längs kustremsan i Holland finns en typ av lyxig motorväg bara för cyklar! Underbart! Och från flygplatsen och resten av Holländska kusten doftar det såååå gott av vagetation och blommor :-)

Det bästa dag ett var när vi nådde havet!

En annan rolig sak var när vi bland alla sandkullar såg något högt upp...

R: Nejmen titta! Det står en åsna däruppe!

Vi kisar båda och nog ser det väl ut som en gris?

R: Nej det är en gris! En vildgris? Nej vaffan det är ju en HJORT!

(Tre hjortar lyfter på sina ståtliga kronor och stirrar rakt mot oss)

Sista arbetsdagen på sisådär 3 månader.

God morgon!

Japp, här är det early bird! 

Börjar bli sjukt nervös över om vi verkligen kommit ihåg allt, om vi tänkt på allt vi  måste ha med oss. Kläder till värme, kläder till kyla, reparationskit, bankdosor och mobilbetalningsfunktion. (Man måste ju vara alldeles supersäker på att kunna betala räkningar kommande tre månader...) Vaccinationerna, klara. Sånär som att Roger måste ta TBE som han glömde sist. Det finns fästingar hela vägen ner. Blä.

Så inatt blev det 4,5h sömn. Men det är ok. Jag vaknade av att grannens katt stod i sängen och tittade på oss. Igen. Den hade tagit sig in genom balkongdörren. Igen. Nu ville den att jag skulle gå upp så jag kunde GE den något. 

Det enda den får i det här hushållet är vatten och tul. Officiellt. 

Inofficiellt kan något annat ha hänt någon väldigt enstaka gång, men det är inget vi ska prata särskilt högt om. Det hände alldeles särskilt extra mycket igår kväll när det lagades i ordning kycklingfilé. Den där knasiga katten kommer bli ett kärt återseende. Om tre månader. 

När det gäller bloggen har vi kommit överrens om att eftersom Anna inte drabbas av svår prestationsångest, skrivkramp och bajsnöd när hon skriver så är hon, jag, författaren. Så nu vet ni det. 

Denna sista arbetsdag kommer kännas lite småskum. För oss båda. 

Så för att inte känna allt för stort vemod eller svår sorg (ssssäkert) över att inte få jobba på länge har vi kommit överrens om att gå ut och dricka sjukt mycket drinkar ikväll. Bra va? 

Packningen imorrn kommer gå "jättesmidigt". 

Tur att flyget till Amsterdam inte går förrän 13:05 på söndag. Det är allt jag säger. 

Suck n´swollow, nice weekend! 

(jo, det är faktiskt så vi önskar varandra trevlig helg på min arbetsplats. Det är svårt att inte skratta ihjäl sig. Varje dag. Faktiskt. Kollegor, jag kommer sakna er!)

Snart avfärd!

Tjoflöjt!

Vad tiden gått fort! Med denna dag endast tre dagar kvar innan Take Off!

Ok, lite reviderande av planerna har det ju blivit.

För det första. Det kändes plötsligt inte ok att hyra ut lägenheten för knappa pengar och stå för all risk. Sååååå, ja vi sålde den och flyttade ut i vårt lilla hus på landet.
Otroligt skönt! Tyst och fridfullt. Plötsligt går det bra att sova 12h i sträck, eller ja, kanske hur länge som helst. Oftast har någon eller något väckt oss lediga dagar, som en besökare, ett telefonsamtal, grannens katt som plötsligt står i sängen eller annat som vi inte behöver gå in på just nu.

För det andra. Varje gång vi ansett oss HELT klara med utrustningen och allt som ska köpas in och ska täcka de där om, men och kanske. Då lovar jag att det finns minst 30 andra grejjer som man bara inte kommit att tänka på riktigt än. Men i morgon och dagen efter det. Och dagen efter det. Så, ja. Det har blivit helt psyco mycket shopping på sista tiden. Och allt handlar om plats och vikt och behändighet. (Så för att väga upp detta med tanke på hur osnygga vi ska vara i så många veckor har Anna även handlat in 3 klänningar, några shorts, kjolar, fem par skor, ny handväska, smink och hårvårdsprodukter. Som för att PASSA PÅ att vara vanlig medan man har chansen..)

Förutom detta har vi sett till att hyra hus i Jagée sisådär 8,4 mil utanför Epernay i Champangedistriktet där vi ska träffa våra kompisar M och E. Ska bli galet trevligt, och BEKVÄMT stopp efter två veckor på vägarna och mestadels i tält. (tält är det sagt, men...) Ett litet "Gite" med sex bäddar, bondkök, uteplats med grill. Träbjälkar i alla tak bidrar till charmen. Vi kallar huset "little horse face place", då en av exteriörbilderna föreställde en liten ponny, vad det nu har med huset att göra egentligen. Ska man grilla den?

Vi har även satt en ungefärlig tidsplan för det lilla äventyret. Vi hoppas på att vara nere i Fuengirola hos svägerskan N med dotter S absolut senast på Annas födelsedag, 8:e oktober. (Nej, antal år avslöjas icke!)

Träningsmässigt kan jag avslöja att vi kände oss grymt nöjda med träningen i maj, ca 180 mil.

Så i juni gjorde vi i princip ingenting utom någon sporadisk 5-milare på helgerna. Om vädret var ok. Det var ett ganska så regnigt juni...

Inte förrän för ca 4 veckor sen "hittade" Anna allra bästa träningsrundan med massor med backar. Från det lilla huset på landet är den rundan ca 3,5 mil, och en helt ok vardagstur, förutom de 2,2 milen till och från tåget/jobbet.

Men oj. Backar tar HÅRT på helt andra ställen på hela kroppen. Uppsala är ju väldigt platt annars, bortsett från slottsbacken... Så vi får väl se hur det här lilla äventyret går. Med ca 18kg i packväskorna. I motvind. Och uppförsbacke. Det ska bli spännande det här!

Och ja, faktiskt. Vi ser helt sjukt fram emot att få göra det här! Hoppas vi klarar (alltså att de gamla slitna medelålderskropparna) oss ända fram till målet. Håll tummarna för att det ska gå vägen.