30:e augusti, Äntligen ut på nya äventyr!

Vi har haft det helt sjukt roligt, trevligt och gott med goda vänner i huset Carlin i Jage'e några dagar.

Jättejättegott. Så här tighta var inte cykelkläderna ens när vi köpte dem...

I morse vid 06:30snåret kom vi ut på de folk och trafik tomma vägarna igen. Bäst att vara ute tidigt vid risk för hetta, det har vi lärt oss.

Så vackra miljöer igen! Landsbyggden i gryningen är underbar!

Efter bara någon mil känner jag mig plötsligt paranoid. Det känns som om skogen har ögon, och det knakar till ordentligt här och var utan att vi hinner se upphovet.

Vid ängar och åkrar har vi dock turen att se rikligt med hjort på nära håll. Så fina!

Efter ytterligare ett par kilometer börjar det bli kuperat, och i en lång uppförsbacke ser vi en bil som står väldigt märkligt parkerad. Så backar den ut, vänder om, och styr rakt mot oss på gräsmattan.

Vi noterar båda att det här känns märkligt, inte ok. Med andra ord. Var på din vakt.

Så ser vi att den vänder om igen och sätter fart uppför backen. Och en otroligt snabb och fin fårhund som möter upp och försöker springa ikapp bilen.

Vi taggar ner och cyklar om bilen som verkar stanna för att plocka upp hunden.

Men nej. Bilen försöker köra ifatt oss och en tant börjar ropa på franska åt oss, kliver ur och pinnar ikapp. Ok vad vill hon, har det hänt något?

Hon pratar en hel flod av obegripliga ord samtidigt som hon tittar girigt på alla våra väskor som om de var gigantiska påskägg med ännu oupptäckta fantastiska presenter.

Hon är i 70års åldern och ser exakt ut såsom vi föreställer oss att en äkta Hans och Greta häxa ser ut. Märkliga örhängen, psykotisk stirrande blick, få tänder, gälla tonlägen och smutsiga pälsströtslade kläder.

Det vi förstår av alla obegripliga ord hon får ur sig är att hon tycker det är faschinerande att vi cyklar i så kuperad natur.

Att hennes hund är intresserad av fåren som går i hagen.

Att hon bor i en husvagn precis här bakom i skogen.

Att hon vill bjuda på kaffe ( tittar om möjligt ännu girigare på våra väskor än en gång).

Blicken och kroppsspråket avslöjade att hon visst ville bjuda på kaffe.

Med något vi skulle somna gott av.

Så hennes två starka söner som bodde i skogen kunde hänga upp oss uppochner, sprätta upp strupen och ha fullbordade offerritialer i kaskader av blod.

Tur att vi sett alla skräckfilmerna och hade förstånd att tacka nej.

På något underligt sätt kändes det som om hon ändå tjuvåkte på ryggen i ytterligare någon kuperad mil.

Skräck. Ren och skär verklig skräck ingav hon med sin fantastiska svarta aura.

När vi kunde skaka av oss henne kunde vi njuta av 367m stigningar och faschinerande natur igen.

Vi hade sån tur att vi halkade på en cykelrutt som går längs en flod i princip hela vägen Champange - Borgogne.

Underbar "privat" cykelväg utan motortrafik i närmre 7 mil blev det idag.

Dåligt med camp dock, så nu är vi incheckade i Chaumont på billigt men trevligt hotell. (55 EUR)