Jag måste säga att det inte var helt angenämt att byta land.
När vi gled in i Belgien blev husen mer industriellt präglade, trädgårdarna oviktiga och byar och städer stängda. Inte en människa syntes till, annat än en och annan turist. En vardag eftermiddag kl 17. Märkligt. Är de nere i sina källare tro?
Och motvinden, denna otroliga motvind mil efter miiiiiiil.
När vi närmat oss slutet på sträckan mot Gent så tänkte vi "äntligen!". Gullig kulturstad! Äntligen!
Men det var plötsligt inte så gulligt. Inte gulligt alls.
Vi måste ha tagit fel väg in i stan. Så otäkt! Så mycket the projects, fattigdom och misär! Folk såg ut att leva utan tvättmaskiner, utan jobb, utan pengar, utan det mesta faktiskt...
Tack gode gud för att vi slapp stanna och veckla upp en karta! Garmin the gps is now a true familymember...
Men oj, stressnivåerna kickade i taket på oss båda. Det skulle ta flera timmar att komma ner efter de skräckblandade kilometrarna in till centrum.
Ett fint lyxhotell i de bättre kvarteren hade faktiskt ett rum ledigt. "men det är dyrt" sa receptionisten och tittade misstroget på Roger. "Det spelar ingen roll", sa Roger som hade ett krav till. Att gömma undan cyklarna!
Samtidigt utanför hotellet hade någon spanat in våra ägodelar en extra gång och var precis på väg rakt mot dem, när vi kunde dra in dem på hotellets bakgård.
Ha! In you're FACE!
Dusch, minibar, skön säng och en rejäl måltid på gamla torgets resturang var som balsam för själen.
Ett glas vin på hotellets innergård under stjärnorna och jagande fladdermöss gjorde att vi helt ändrade inställning till Gent.
Nu såg vi verkligen fram emot att göra stan nästföljande dag! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar