Dagens cykeltur bjöd på 8,4mil kuperat, milda vindar och på eftermiddagen välbehövliga moln.
Nu är det varmt igen. Inga nordliga vindar och inget regn.
Vilken TUR att jag glömt lämna tillbaka en lånad gul säkerhetsväst med reflexer. Bara motorvägar i princip första 7milen. (pappa, du får några nya västar i november, den här kommer vara helt u.t.s.l.i.t.e.n.)
Dagens bästa.
Ännu en av dessa Franska FANTASTISKA 3rättersluncher. Underbart! Även om man kliver in svettig i cykelkläder. Vi har vant oss vid det nu.
Dagens läxa.
Inte bra att fira av dagen med ett par öl när det bara är 7km kvar.
De återstående kilometrarna kan nämligen utan avbrott gå rakt uppåt.
Vi mötte många skrattande cyklister på väg ner på träningscyklar...
Till slut utbrast jag "gör om det här era djävlar, åt andra hållet! 30 kg! Försök bara era låtsastränare!"
Skrattande hela vägen upp såklart. I den här familjen är vi lite störda....
Väl uppe blev vi ordentligt oroliga att campen skulle vara stängd! Ingen öppnade den stora bastanta grinden, och inga människor eller campare såg vi till...
Men det vara bara den manliga receptionissen som behövde få ner ett par improffessionella saker först...
På sin dataskärm....
Och eventuellt någon annanstans som vi inte behöver nämna nu.
Campen ägdes av mor och son Franska Fleksnes, i en äkta alphydda och med en äkta alpbar igendammad och rätt så bortglömd sen stortiden på 60-talet.
Mamma Fleksnäs hade typisk frisyr, typiska tapeter och ropade allt som oftast på sin 40+ son om det var något som behövde fixas.
Allt kändes som om vi var med i ett avsnitt med Fleksnes.
Men det var inte det som kändes som en mardröm otippat nog.
Den kvällen sköts turister i en bil, en cyklist och ytterligare en cyklist blev misshandlad och lämnad att dö.
I Franska alperna där vi befann oss.
Mycket olustigt.
Men luften och utsikten var oslagbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar